Stiftelsen Otium

Min mamma Hanna tillbringade sin sista tid (ca 1,5 år) på Otium.Jag vill hävda att detta äldreboende ”lever” på gamla meriter. Verksamheten är precis lika underfinansierad och underbemannad som andra äldreboenden i området.De flesta i personalen gör förhoppningsvis så gott de kan, ändå inträffade ofta obehagliga och för min mamma plågsamma incidenter. Det kunde handla om överdosering av laxermedel med våldsamma diarreer som följd. Eller kunde det vara en förstoppning på över en vecka, som ingen i personalen noterat förrän jag påtalade det. Jag kunde komma på besök och hela rummet luktade urin pga att personalen inte renbäddat i sängen. När jag ville ha hjälp att gångträning med rollator med mamma gjorde personalen stora ögon av förvåning pga att de inte visste om att hon kunde gå, trots att hon bott där i ett år och det stod om gångträning i hennes omvårdnadsplan. (Det gick ju så mycket fortare att bara placera henne i rullstolen och sedan låta henne bli kvar där!) Mamma kunde inte själv förse sig med dryck och hon var ofta mycket törstig när jag kom på besök. En gång kom jag till henne vid 18.30 -tiden. Då hade personalen redan lagt henne för natten.Jag frågade då undersköterskan: När får mamma dricka igen nästa gång? Jag fick svaret: Det blir imorgon ca kl 09. Det innebär en svält på mer än 14 timmar och är enligt Socialstyrelsen inte förenligt med god omvårdnad. Man ska enligt denna myndighet sträva efter en nattfasta på mindre än 11 timmar.Verksamheten ska genomsyras av en salutogen värdegrund, vilket innebär att den boende själv ska bestämma över sin dag och aktiviteter. Det låter fint, men fungerar inte i praktiken om inte personalen uppmuntrar till hälsosamma val. De boende har ofta någon form av hjärnskada pga av demens eller stroke. När min mor kom till Otium fick hon en bordsgranne, som enbart åt smörgåsrån och kaffe till frukost. Min mor blev då inspirerad att göra detsamma. Hon gick från ordentlig frukost med yogurt, müsli och grov smörgås med nyttigt pålägg till denna spartanska frukost. Följden blev att hon gick ner ca 17 kg på ett halvår!Jag upptäckte trycksår, ögoninflammationer, urinvägsinfektioner och lunginflammation på min mor och jag fick kämpa för att hon skulle få hjälp. Slutligen dog hon förra våren i april (på sin födelsedag) sedan covid tagit sig in på boendet. Personalen mörkade initialt för mig att de misstänkte att smittan kommit in på boendet. Min mor fick feber och intensiva diarreer. Jag fick inte besöka henne och jag misstänker starkt att hon blev svårt intorkad, vilket hennes njurar inte klarade av.Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera detta äldreboende. Personalen är underbemannad och en del saknar både utbildning och engagemang. Sjuksköterskorna saknar ofta erfarenhet och kan inte klara ansvaret de fått med tanke på den dåliga tillgängligheten av läkare. Enhetscheferna saknar medicinsk utbildning och har ansvar för alltför många medarbetare.Jag är själv sjuksköterska sedan snart 40 år och min man är läkare - vi såg bristerna så tydligt! Våra kära äldre har rätt till god medicinsk vård och omvårdnad sin sista tid i livet och vi anhörig ska inte behöva känna konstant oro för att våra kära inte får den hjälp de behöver.Är Du pigg nog att gå på ”pub-kväll”, bingo och tydligt kan uttrycka dina behov är boendet dock ok!Ingrid Wandt (Hannas dotter)