Långviksgruvan

Gruvan är också känd som Lugnets gruva efter det närliggande torpet med samma namn. Det är ett storslaget dagbrott fullt aktivt mellan 1914 och 1965. Man tjuvstartade dock i liten skala 1911 och viss verksamhet främst med att plocka fältspat i varphögarna och krossa varphögarna till grus för vägbyggen och vägunderhåll fortsatte in på 1970-talet och absolut sista leveransen genomfördes 1975. Så den totala perioden det bedrevs gruvverksamhet här var 1911-1975. I dag är gruvan till stor del vattenfylld och används som vattentäkt för många hushåll runt Kyrkviken.Gruvverksamheten var som störst på 1950-talet och sysselsatte som mest ett 20-tal personer. Gruvbrytningen här var storskalig. Detta var stockholms läns största fältspatgruva. Totalt bröts mer än 200 000 ton fältspat och en hel del kvarts. Den högsta årsproduktionen som noterades var 30.000 ton. Man kan t.ex. jämföra med betydligt mer kända Ytterby gruva som försörjde Gustavsbergs och Rörstrands porslinsfabriker med fältspat. Där stannade den samlade produktionen på 50 000 ton fältspat och 30.000 ton kvarts under verksamhetsperioden 1756-1933Gruvbrytningen på Ornö bedrevs mot slutet med förhållandevis moderna metoder t.ex tryckluftsborrar och bandlastare. Det fanns ett spårnät där man körde runt gruvvagnar med handkraft och kranar för att ta upp lossbruten sten. Fältspaten som bröts här exporterades främst till den tyska porslinsindustrin men också till mer långväga destinationer som Canada och Nya Zeeland. Sista leveransen 1975 gick till gruvans sista kund ett företag i Göteborg som gjorde isolatorer till svetselektroder.Stenen från varphögarna har använts som material i öns vägar. Därför finns inga stora varphögar från gruvdriften kvar. Breviksnäsvägen och flera kvartersvägar i Mörbyfjärden består däremot till stora delar av sten från gruvdriften. Sten som inte alltid körts genom krossverket utan ibland har tagits direkt från varphögarna och använt som fyllning. Detta gör vägbankarna överraskande svårgrävda när man vill dra ledningar för avlopp eller fiber i dem vilket man märkt av på senare år.Tyvärr kan man inte ta sig in till gruvan genom den sprängda tunneln eftersom den är avstängd. Gruvan ses istället bäst från väster om man går upp till staketet direkt från länsvägen eller från norr om man följer stigen, som lämnar grusvägen omedelbart väster om tunneln. Stigen korsar över tunneln och man kommer upp på en höjd med enastående utsikt. Viss teknisk utrustning i form av gruvkranar står kvar däremot är det bara mindre rester kvar av spåren för gruvvagnarna.Dagbrottet är ca 80x80 meter och riktigt imponerande med sina lodräta väggar. Berggrunden i gruvhålet består av vit kvarts och rosa fältspat. Detta gör att ljuset tränger längre ner och man får ett större siktdjup än i motsvarande svarta järnmalms-gruvor på Utö.Vad som är vackrast är upp till betraktaren att avgöra

Nice place