Gunnarps tegelbruk

Intressant gammalt tegelbruk, värt ett besök

Välhållen sevärdhet. Läste på informationstavlan om en brand som hade brutit ut. Gick sedan i naturreservat på andra sidan, ca20-30 min i även där välhållen miljö. (Smalt och lite balans krävdes på några ställen).

Mycket intressant. Viktigt att bevara gamla och spännande miljöer. Tack vare Tjörnarps sockengille är denna plats tillgänglig för alla nyfikna!

Så vacker byggnad och så bra att man kan besöka den närhelst man vill. Kul även att man fick gå upp på ovanvåningen.

Fin underhållning och god korv.

Ett minnesmärke över en svunnen tid. Ett dokument över hantverk och skånsk kultur.Rekommenderas.

Intressant historisk plats. Mäktigt att vandra runt inuti och ovanpå den gamla brännugnen.

Gunnarps tegelugn från 1850 drevs ursprungligen som ett mindre gårdsbruk tillhörande Gunnarpsgården. Genom järnvägens tillkomst blev det bättre avsättningsmöjligheter och under ledning av fabrikör John Olander ökades produktionen betydligt. År 1898 byggdes en rektangulär gråstensugn, typ ringugn med 18 brännkammare och tegelklädda valvgångar. Varje brännkammare hade en port mot utsidan av ugnen. Ovan på ugnen fanns ca 300 bränsleluckor. Bruket sysselsatte som mest 35 – 40 man och var under 1900-talets första hälft det största företaget i Tjörnarp. Som mest producerades 2,5 miljoner tegel per år. Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ned. Själva brännugnen blev kvar men taköverbyggnaden försvann med elden. Den 37,5 m höga skorstenen revs året därpå. Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare men lämnades att förfalla i 35 år. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora. 1993-94 restaurerades ringugnen och försågs med en taköverbyggnad.Lera till tegelbruket togs från lergravarna i området från 1850-talet och fram till 1958, då brytningen upphörde i samband med att byggnaderna brann ned. Området har därefter lämnats orört och utgörs idag av ett ca 12 hektar stort område med vattenfyllda täkthål och skogsbevuxna matjordshögar. Här har skogen fått utvecklas i egen takt. Fuktlövskogen dominerar med arterna klibbal, glasbjörk och ek samt buskskikt av hassel, björk ask och olika videarter. I andra delar av området finns också ett stort bestånd av ädellövskog med bok och ek. I och med att skogen har fått stå orörd så finns här en mängd liggande och stående död ved som är en förutsättning för många vedlevade insekter och hålbyggande fåglar. Området har ett mycket högt naturvärde. I anslutning till parkeringsplatsen vid vattenreningsverket finns en vandringsstig. Området är naturreservat sedan 1999.