Ljungås Natur- och Kulturreservat

Lite otydligt markerat, spåren och var man får gå. Väldigt fin natur.

Fridfull natur, möts vid parkeringen av kvittrande fåglar.

Spännande skogsled med fin natur, inga problem att gå med barnen 7-10 år, gick visserligen bara blåa leden men fanns längre alternativ också, parkering precis vid vägen och bra informationstavla. Rekommenderas

Gick på gul led. Man går på skrå genom brant dalgång med en liten fors. Fin skog med mycket mossa. Passerar en sjö i slutet med ett litet vindskydd.

Gården från 1800-talet är sevärd och det känns som historien ramlar över en. Just idag blommar körsbärsträden och äppleträden är på gång. Korna i sina hagar var sociala och attackerade inte trots att vi hade med oss hund. Stigarna i reservatet ledde genom vilken stor granskog som helst. Ett plus för fint placerade fikabordet nedanför gården.

Fint och välskött. Lite fika i ryggsäcken och ett snötäckt landskap

Vackert, lugnt, få besökare. Stigarna kunde varit något bättre markerade

Helt fantastiskt! Fina vandringsleder. Tom bra skyltat och väl framkomligt på vintern.

LjungåsLjungås skogsbondehemman är en komplett bevarad brukningsmiljö med hus, åkrar och betad skog, omnämnt i jordeboken redan 1613. Nuvarande gränser tillkom vid storskiftet 1804.Mangårdsbyggnaden, som ligger på en höjd, byggdes kring sekelskiftet 1800. Huset är en parstuga, även kallad långloftstuga. Byggnaden är i 1,5 våning, timrad med stående lockpanel. Den har två så kallade bislag; förstukvistar, uppburna med konsoler och två sittbrädor. Därutöver har huset välvda tak, täckta med spån.Ladugården föll samman på 1950-talet. Den har ersatts med en tidstypisk ladugård från Kärnhult, Nårunga, uppförd första gången 1871. Lillstugan kan tidigare ha varit undantagshus från 1864. Det huset var 12 meter långt och 5,4 meter brett, mått som väl stämmer med lillstugans.Oskar på LjungåsOskar Andersson föddes 1899 och levde hela sitt nittioettåriga liv på Ljungås. När han gick bort blev hans systers barnbarn Ingela Sjöberg ägare till Ljungås. Hon önskade att Oskars livsverk skulle bevaras. Efter hårt arbete från bland annat Naturskyddsföreningen och kommunen kunde reservatet invigas i juni 1993.Odling och slåtterÅkrarna på Ljungås är i stort sett oförändrade sedan slutet av 1800-talet. Ängarnas gräs togs tillvara av Oskar – den siste bonden – så länge han hade kor. Numera har äng och hage restaurerats och hålls öppna med slåtter och bete. På delar av åkern odlas åter den gamla tidens växtslag. På vallen och i skogen betar kor och i hagen håller fåren slyet borta. I väster, mellan åker och skog, ligger ett sluttande källkärr med rik växtlighet.SkogenDen äldsta, 130-åriga, skogen i Störtaredsdalen kan ha uppkommit genom skogsodling eller som självsådd vid en minskning av skogsbetet. Här lämnas nu skogen att fritt utvecklas till nytta för de växt- och djurarter som behöver en friväxande skog. I de bördigare delarna av dalen har betet pågått fram till 1960-talet. Frånsett ett mindre område med kulturskog präglas den övriga skogen nu åter av betesskogsbruk och plockhuggning för bränsle, husbehovsvirke och timmer för avsalu.FöreskrifterDu är välkommen att besöka Ljungås naturreservat men tänk på att det inte är tillåtet att:framföra motordrivet fordon (gäller ej för särskilt anvisade och iordningställda platser inom naturreservatet)ridamedföra okopplad hundgöra upp eldtältaanordna orienteringstävling eller -kontroll, skyttetävling eller liknandeplocka eller gräva upp växter (gäller även lavar, svampar och mossor).

Fin natur, men lite otydligt utmärkt stundtals. Saknade en grillplats eller åtminstone rastplats med sittplatser. Rekommenderar ändå ett besök!